Med stormsteg går det mot jul.

Lussebullarna är gjorda och granen finns hemma.

Vi njuter av vårt hus och julpyntet kommer sakteliga fram. Det tar ett tag innan vi vet hur vi vill ha det.

Ja så känns det i alla fall. Jag sjunger rätt mycket nu och så råkade jag tacka ja till ett julspel. 2 sånger och och en liten monolog att lära sig utantill.

Nåväl vi hinner julpynta och det blir så fint här. Vi stortrivs i vårt Nordanbacka.

Det får bli ett kort inlägg men kanske ett lite längre med bilder kommer på söndag.

Emelie har blivit 7 år. Hon växer och det märker vi både hur hon beter sig och alla kläder hon växer ur. Jag vet inte hur många gånger vi har tagit fram något säsongsplagg som det visar sig att vi måste ge oss iväg och panikköpa nytt då det är för litet. Senast var det termobyxor som behövdes när det var – 10 ute.

Det har kalasats en hel massa. Dels med gamla kompisar. Dels med släkten och dels med klass- och skolkompisar.

Ett hemmakalas för de gamla kompisarna. Ett stort kaffekalas för släkten. Busfabriken med skolkompisarna. Alla kalas har varit roliga och gått riktigt bra.
På busfabriken var ändå lite extra kul då vi fick en chans att lära känna hennes skolkompisar. Alla med härliga egenskaper. Vi har också fått en chans att känna en del föräldrar. Vi som är nya i klassen vet ju inte så mycket om de andra.

Att släkten är viktig för Emelie och framförallt favoritkusinen Pontus det märks. Han får inte en chans att var i fred för Emelie när han är här.

I fredags smög hennes ”storasyster” Sofia, en fd simfröken som numer är min jobbarkompis och de har gjort några äventyr tillsammans som simhallen och busfabriken, ned en present i vår brevlåda. Det var påslakan med  Markus och Martinus på och det var stor Succé. De brukar alltid ha på deras musik på i bilen när de åker iväg.

Igår så kom Åke och Anita som en avslutning på hela kalasandet. En trevlig kväll men vi ser på Emelie att hon är helt slut nu. Det ska bli skönt med lite vanliga dagar framöver.

Vi har nu verkligen fått känna på hur huset kan fungera med gäster. Både få och många och vi verkligen känner att vi kommit rätt. Att pianot har fått en central plats i huset är något som blev pricken över iet. Det märkte vi bla i går.

Här sjunger vi och hurrar för Emelie på hennes 7-års dag

Vi är upp i ett långt födelsedagsfirande för vår Emelie som fyller 7år.

Vi har delat upp det i tre stora omgångar och kanske någon till.

I söndags hade vi de gamla kompisarna här och de var totalt 8 st som lekte, pysslade, fikade och hoppade studsmatta.

Studsmattan är nu nedtagen. Den skulle ha tagits ned för länge sedan var det tänkt men den blev kvar uppe och nu efteråt så blev det bra. Den har tjänstgjort förtjänstfullt som det heter och många är vi som har hoppat i den. Roligt att vi nu har plats för den. Den kommer stå på samma ställe nästa år men underarbetet ska bli lite bättre så den står jämnare.

På lördag på själva födelsedagen för 7-åringen är det släkten som kommer på fika. Det blir kul för henne för det var ett tag sedan hon träffade dem.

På söndag är det klassen och busfabriken som gäller. Tjo och stim i 2.5 timmar och alla brukar vara helt sluta efteråt och mest slut är föräldrarna.

Idag såg jag första snöfallet när jag följde Emelie till skolan. Det är lite mysigt och när födelsedagshelgen är avklarad så är det dags att ta fram adventsljusstakarna, de nyinköpta, och sätta upp. Jag längtar efter ljuset som de sprider.

Vi längtar efter att få pynta upp julen här i huset. Vår första jul. Det ska bli kul.

Ha det gott

Det kom upp som ett minne på Facebook. Att vi skulle gå på visning igen. Den första efter att vi förlorade budgivningen i slutet av augusti på ett hus vi trodde på.

Bilderna på detta hus visade oss att de var för smala för de möbler vi skulle möblera med i vårt framtida hem. Men huset i sig var så frestande att vi var tvungna att åka och titta på det.

Det visade sig att bilderna visade fel. Rummen blev avlånga i bilderna men de var bredare i verkligheten.

Vi var verkligen inte ensamma om att vilja titta på huset. Vi kom knappt in för alla som var här.

Budgivningen kom igång och vi var bara tre som bjöd först men så kom en fjärde och de vann budgivningen. Men ibland vill ödet att det ska bli på något annat sett. De avstod efter besiktning och frågan gick över till oss.

Resten är historia. Vi har precis börjat lära känna huset  och hittills har bekantskapen bara varit positiv. Vi får se vad som händer i framtiden.

En sak är säker. Vi trivs.