>Igår fredag vinkade jag av min älskling/ar för en resa norrut.
Ibland måste man vara skilda åt fast man igentligen inte vill.
Just nu vill vi vara mycket tillsammans. Åtminståde nätterna.
Fast det är mindre viktigt då hon inte har samma onda på nätterna som det var förut.
Då var det omöjligt att vara åtskilda eftersom hon ville ha den trygghet jag gav henne vid ömmande mage.
Det var nu länge sedan det hände.
Nåja jag klarar mig men jag saknar den person som är viktigtast i världen för mig. Det finns ingen annan som kan förstå eller trösta mig så som hon.
Nu är det mello som gäller.