Har sagt det förut att Emelie trivs bäst när både Mamma och Pappa är närvarande och det gäller ännu.

Veckan har gått från förtvivlan till underbart och då pratar jag om Emelies uppförande.
Hon insåg rätt snart att det var något som inte stämde när Mamma inte fanns när hon vaknade men verkade trivas rätt bra ändå.
När Nina kom hem på kvällen blev hon nästan rädd och klamrade sig fast i mig och det tog ett tag innan hon accepterade Mamma igen.

Klängig är ett ord som passar denna vecka. Ofta och gärna i min famn.

Men det hela vände i torsdags då hon kröp till ytterdörren i hög fart för att möta Mamma när hon kom hem. Underbart att höra och se.

Igår så tog jag Emelie i pulkan för att handla innan Nina kom hem men när vi kom hem så skrek hon så högt när hon förstod att vi inte skulle åka mer så jag bestämde att vi möter Mamma vid bussen. Emelie njöt av ytterligare en halvtimmes pulkaåkning men när vi kom hem blev det ett hiskligt liv igen.
Idag tog vi pulkan igen och det blev samma visa när vi slutade.
Så pulkaåkning gillar hon skarpt och gärna om vi ”sladdar” med den lite för då ler hon med hela ansiktet.

Emelie börjar gå mer och mer så idag var det nog mer gående än krypande.
Mormor var här och Emelie gillar sin mormor för hon fick många kramar av henne.

Pussar gör Emelie gärna också och ofta ger hon en puss till Mamma och sedan en till Pappa och så börjar hon om igen.

Underbara unge hon ger oss så mycket glädje.

Vi hörs.