Emelie har blivit 7 år. Hon växer och det märker vi både hur hon beter sig och alla kläder hon växer ur. Jag vet inte hur många gånger vi har tagit fram något säsongsplagg som det visar sig att vi måste ge oss iväg och panikköpa nytt då det är för litet. Senast var det termobyxor som behövdes när det var – 10 ute.

Det har kalasats en hel massa. Dels med gamla kompisar. Dels med släkten och dels med klass- och skolkompisar.

Ett hemmakalas för de gamla kompisarna. Ett stort kaffekalas för släkten. Busfabriken med skolkompisarna. Alla kalas har varit roliga och gått riktigt bra.
På busfabriken var ändå lite extra kul då vi fick en chans att lära känna hennes skolkompisar. Alla med härliga egenskaper. Vi har också fått en chans att känna en del föräldrar. Vi som är nya i klassen vet ju inte så mycket om de andra.

Att släkten är viktig för Emelie och framförallt favoritkusinen Pontus det märks. Han får inte en chans att var i fred för Emelie när han är här.

I fredags smög hennes ”storasyster” Sofia, en fd simfröken som numer är min jobbarkompis och de har gjort några äventyr tillsammans som simhallen och busfabriken, ned en present i vår brevlåda. Det var påslakan med  Markus och Martinus på och det var stor Succé. De brukar alltid ha på deras musik på i bilen när de åker iväg.

Igår så kom Åke och Anita som en avslutning på hela kalasandet. En trevlig kväll men vi ser på Emelie att hon är helt slut nu. Det ska bli skönt med lite vanliga dagar framöver.

Vi har nu verkligen fått känna på hur huset kan fungera med gäster. Både få och många och vi verkligen känner att vi kommit rätt. Att pianot har fått en central plats i huset är något som blev pricken över iet. Det märkte vi bla i går.

Här sjunger vi och hurrar för Emelie på hennes 7-års dag