Så är en strof ur en sång vi sjöng när vi skildes åt på fredagskvällarna i frikyrkans tonårsgrupp.

Det kom över mig när Emelie började prata om döden en kväll.
Hon var ledsen över att mamma och pappa skulle dö en gång  ja alla och även hon själv. Dockan hon hade fått i födelsedagspresent hade ingen som tog hand om så den skulle slängas. Hon var jätteledsen och även över att andra skulle bo i vårt hus.
Nina sa att det stämmer men att det ska dröja länge än, förhoppningsvis.
Hon köpte det Nina sa för dagen efter sa hon att hon och sin kompis skulle dö en gång men det var många år det dess.
Ungar är härliga.

Möten sker ofta. Relationen är ibland långa, ibland korta, ibland djupa och ibland väldigt ytliga. På Facebook är det oftast väldigt ytligt. Det är svårt att veta vad personen egentligen menar och det är lätt att missförstå. De jag har där mår jag bra av att vara vän med. Känns det inte bra så är det bara att bryta det är ju ändå bara en ytligt kontakt man har och vill man något så är det ju bara att skicka ett meddelande.

Fast ibland kommer man på personer matt mött i livet för länge sedan och undrar hur det är med dem nu. En del hoppas man på att livet ska korsas igen på något sett en del andra inte alls.

Fredag idag och i helgen kommer vi ha barnkalas för första gången.
Det ska bli kul eller?
Återkommer om det 🙂

Trevlig helg alla.